Då var det Måndag igen. Sjukt slut efter helgens sena kvällar och pluggande. Fick reda på vad vi fick på Spanska översättnings saken idag, det blev ett MVG! Det är så skönt att få tillbaka ett prov/test och se de 3 små bokstäverna lysa på pappret. Det är så skönt att se att allt mitt slit ger resultat och att jag kommer närmare och närmare mina mål! Det är verkligen inte länge kvar tills vi står där på skolgården och kramar alla klasskompisar och lärare hejdå. Då står vi där med betygen i handen med oron över att de kanske inte räcker till, att man har misslyckats totalt och inte kommer in på det man vill. Alla är så lyckliga över att vi går ut och att det äntligen är sommar, men endel av oss kanske inte kommer in på något gymnasium. De får se alla andras glädje och lycka när de ser sina betyg och är medvetna att de kommer komma in på det de vill, att de kommer få den utbildning som de mest vill ha, medan man själv står där med ett tomt leende på läpparna medveten om att man inte kommer få den utbildning man helst ville ha. De som jag är mest rädd för, är att öppna de vita brevet och inte se någon skillnad på mina betyg, att inte se någon förbättring. När brevet med svaret på om man kom in på sitt förstahandsval trillar ner i postlådan så kommer jag inte våga öppna det! Tänk om jag inte kommer in? Tänk dig känslan efter att ha slitit ett helt år, offrat så mycket tid, missat så många saker bara för att nå din dröm som aldrig kommer bli sann? Jag ska inte förvänta mig för mycket, ska tänka att jag inte kommer in, då blir jag inte lika besviken när jag inte gör det.