jag vet inte hur mycket mer jag kan ta

Jag antar att det här är slutet för oss båda.
Jag önskar att du kunde förstå hur mycket du betyder för mig,
och jag önskar att jag betydde lika mycket för dig.
Men jag hade fel.

Jag vet att det inte är lätt för dig och det är de verkligen inte för mig heller. I vissa situationer vet jag inte vad jag ska säga eller göra för att få det att bli rätt. Jag är rädd för att jag ska göra ett litet felsteg och att det ska sluta med att det är de sista steget för dig. Jag vet att inte allt är bra. Men det är svårt att läsa av rätt när du drar på ett annat ansikte och ett annat beteénde när du är bland andra. Det gör jag med, och alla andra tror ju att det är bra då. Men kan vi klandra dem för att de går efter hur vi är och vad vi gör omkring dem? Man kan inte gömma sig från sanningen för alltid. Nångång kommer de se oss hur vi mår, hur vi är och hur vårt riktiga ansikte ser ut.

Vi kan klara det här tillsammans om du låter mig att fortsätta att hjälpa dig. Du och jag har kommit så långt och jag vet att vi kan komma längre.

En av mina största rädslor är att bli ensam. Jag hoppas att du förstår att jag inte skulle klara en dag utan dig. Du har tagit för stor plats i mitt liv, jag skulle se dig i allt jag gör. Jag klarar mig inte utan dig.

We're broken but still breathing
We are wounded but we are healing
We pick up right where we left off
Breathe on the ashes that remain
So that these coals may become fire
To guide our way

Slutade efter frisörlektionen idag, alltså vi 11 tiden. Sen dess har jag bara sett OTH med syrran och mamma. Ska nu se ett till avsnitt, det är omöjligt att slita sig ifrån det!