Jag vill inte gå och lägga mig ensam, utan Kenny. Det blir bara jobbigare att säga hejdå för varje gång. Saknaden är stor, det känns så jävla tomt.

Men när man skiljs åt inser man verkligen hur mycket man behöver varandra. Hur mycket man behöver varandras närhet.

Drömde att Kenny hade åkt hem i natt. Vaknade minst 2 gånger bara för att se om han var bredvid. Då var han det, men kommer inte vara där imorgon. Han kommer inte vara där på 4 månader.

Det gör lika ont varje gång vi skiljs åt. Det gör lika ont att släppa taget om varandra, vända sig och gå åt olika vägar. Det gör lika ont att lämna sitt hjärta och behöva vänta månader och dagar för att få de tillbaka. Men det kommer inte alltid behöva vara såhär, vi behöver bara hålla ut ett tag till. Det är så värt det. Varje dag av saknad och längtan, varje tår som fälls när vi skiljs åt är värd det. För det går inte att beskriva känslan man har när man träffas efter att ha längtat flera dagar och månader, det går verkligen inte att beskriva. Och det går inte heller att beskriva känslan man har när man skiljs åt. Det värker i magen och i hela hjärtat, tårarna slutar aldrig rinna och saknaden blir bara större för varje dag. Det är säkert många som inte trott att det ska hålla, att vi inte kommer klara det. Men vi ska bevisa att ni har fel, för jag har aldrig känt så mycket för någon annan.

De 11 dagar vi hade nu var bland de bästa dagarna i mitt liv, lika underbara som alla andra dagar vi har haft. Att somna med mitt huvud på ditt bröst, känna ditt hjärta slå och höra hur du andas är bland de bästa jag vet. Att se dig le och höra dig skratta gör mig glad på vilket humör jag än är på. När du är glad så är jag glad, när du är ledsen så är jag ledsen. För vi är som en person, vi delar allt och vi delar hjärta. Vad som än händer, så kommer du alltid ha mitt hjärta och min själ. Jag kommer aldrig sluta älska dig, jag lovar.