Be whoever you have to be, I won't judge you.

Kan inte fatta att tiden gått så fort. Känns som att det nyss var den 20 Augusti. Första skoldagen i 9an, var redan då rädd för att tiden skulle gå så fort. Jag minns förra året i Februari. Då de förra 9orna valde till gymnasiet. Redan då hade jag panik över vad jag skulle gå. Rädd för att bli ensam.

11 dagar kvar med mina klasskamrater i 9D. Det som jag är mest förvånad över, som jag verkligen inte trodde skulle ske, att alla tjejer i klassen har valt olika linjer. Och det som förvånar mig mer är att vi 5 har valt olika. Vi 5 som hållt ihop den största delen av högstatiet. Jag, Amanda, Mikis, Camilla och Sara. Vi alla är rätt olika ändå. Men ändå har det på ett eller annat sätt alltid varit vi. Jag glömmer er aldrig.

11 dagar kvar på Bergskolan. Vi kommer aldrig mer sitta tillsammas i matsalen och klaga på att vi jämt får sen mat eller att den smakar äckligt. Vi kommer aldrig mer sitta och fördriva tiden med kortspel eller massage under håltimmarna. Vi kommer aldrig mer sitta och skratta bort de tråkiga lektionerna tillsammas. Vi kommer aldrig mer skratta så mycket så att magen värker och tårarna rinner åt våra meningslösa skämt.

Jag kommer sakna allt. Jag kommer till och med sakna de personer som jag knappt bytt en mening med. Jag kommer sakna att träffa de människor som jag känt i 9 år, de som jag träffar nästan varje dag. Jag kommer sakna att sitta på bussen med Emma och Kim, på våra speciella platser. Eller iaf min och Emmas, kim brukar variera lite. Ja, jag kommer till och med sakna att se vår gamla busschafför, som sitter där varje dag och väntar på att vi ska sluta skolan så han kan ta oss hem. Fastän han brukar glömma mig ibland så kommer jag sakna bussen.

11 dagar. Jag kan fortfarande inte förstå.

Allmänt

Dela · Kommentera

Tidigare månad - Senare månad