Kort uppdatering om LK igår. Var med Amanda, åkte 3 karuseller. Vädret sög, gick på bio ist (vet att jag vart på bio 3 ggr denna vecka, men hey, det är ju sommarlov och vi hade inget annat att göra!) såg på Arkiv-X I want to belive eller nåt sånt. Men bra var den. Många skratt den kvällen. Fastän jag innerst inne ville gråta. Saknaden efter Kenny är enorm.

LK ikväll också. Se Millencolin med Lollo. Ska svälja några panodil och försöka rycka upp mig (har halsfluss än och 10 dagar framåt).

Ska nog bli bra ändå.

Har ni någon gång saknat någon så mycket så att det känns som att hela kroppen värker och skriker efter något som finns för långt bort? Har ni någon gång somnat gråtandes och vaknat med våta kinder? Har ni någon gång känt er så beroende av att känna någons andetag så att det känns tungt att andas själv? Har ni någon gång känt erat hjärta slå så hårt för någon så att det känns som att det vill hoppa ur bröstet?

Det har jag. Jag älskar dig Kenny.