22 Juli. Efter flera veckor och månaders längtan så är den här. Känns sjukt overkligt. Om man kan beskriva lycka så skulle jag beskriva det så här.

Ingen människa har någonsin kunnat göra mig så lycklig. Även fast vi bor 150 mil ifrån varandra så har det kännts som att du vart med mig varje dag, varit vid min sida och funnits där när jag behövt stöd och tröst. Finns inga ord som kan beskriva hur mycket du betyder för mig. Du är allt för mig, Kenny.

Nu ropar mamma att vi ska börja fara till stan.

Ska inte ljuga, börjar bli jävligt nervös.